One Direction Konserten

Innan jag börjar berätta om det, så tänkte jag lite snabbt skriva lite om Miley Cyrus konserten! Var där med Julia H, Linnea och Felicia. Miley är ju rätt spårad just nu, men jag tycker om henne! Hon står iallafall ut ifrån mängden av alla kända tjejsångare idag. Gör sin egen grej liksom. Vi hade inte världens bästa platser, var typ höjdrädd, men vi kunde smita ner några rader. Det kanske inte var helt barnvänligt alltihop om man säger så, hahaa, men sjukt kul iallafall! Jag och Felicia kunde alla låtar, så vi stod och sjöng med hela tiden!
 
I lördags var jag på One Direction konserten med bara Julia D.
I 7:an, 8:an, så var jag helt kär i 1D, asså det var helt sjukt. Det enda jag gjorde var att kolla på intervju efter intervju, såfort jag kom hem från skolan, innan middagen, efter middagen, innan jag skulle sova, såfort jag vaknat. Tänkte på dom varenda minut hela dagarna. Lyssnade på deras låtar och läste så mycket fanfiction. Jag var nästan deprimerad ett tag, för jag visste att jag aldrig skulle kunna träffa dom och liksom snacka. Trodde att jag skulle vara en "Directioner" förevigt, och det kändes nästan jobbigt, tänkte att det blir pinsamt att vara obsessed med dom när jag är 25. Trodde att jag aldrig skulle kunna komma ur den "bubblan" var inne i den i kanske 2 år. Fast sakta men säkert började jag dra ner på att titta på videos med dom. Jag började tänka på andra saker i livet, (ja, det var på den nivån), och plötsligt började jag släppa taget om dom. Något jag aldrig trott skulle hända. Nu idag är jag inte alls ett lika stort fan. Tittar aldrig på videos med dom längre. Jag var inte så supertaggad på konserten i lördags. Eller klart jag var taggad, men inte på det sättet jag skulle varit för några år sedan. Det skulle bli kul att träffa Julia igen, och kul att se dom. Men inte mer än så.
Men sen när dom kom ut på scenen så kom typ allt tillbaka. Jag skrek, sjöng med och hoppade precis hela tiden. Jag kunde verkligen njuta av konserten för att jag inte hade så höga förväntningar. När jag såg Justin Bieber i April förra året (också med Julia), så var jag nervös hela konserten och tänkte bara "shit det är Justin, omg omg omg" och det ända jag tänkte på var att inte svimma typ. Är inte ens så stort fan av han.. Men nu kunde jag liksom slappna av och det var så kul. Jag kom in i samma slags bubbla där i cirka två timmar. Dock är jag ute ur bubblan nu. Jag har verkligen släppt taget om dom och det känns inte ens sorgligt.. Dom kommer dock alltid ha en väldigt stor plats i mitt hjärta, för jag vet hur mycket dom betydde för mej förut. Men nu har jag gått vidare i livet och växt ifrån det.
Haha, fast nu låter det som att jag inte alls bryr mej om dom, om jag skulle se dom i verkligheten skulle jag fangirla sönder och det skulle vara så kul, men jag lever liksom inte för dom längre..
Vi åt sallad innan konserten, såndär plocka egen sallad. Julia körde bara på frukt och det kostade över 100 spänn, haha. Värt.
Sista bilden är så sjuk. Julia tog bilden, vi var påväg till pendeltåget. Det var så mycket folk. Men 50 000 människor skulle ju hem samtidigt. Vi var inte hemma förrns ett, halv två.
 
Förlåt för ett så långt inlägg, men det kändes så skönt att skriva ut mina känslor, haha. Antar att jag saknar att skriva/blogga.
 
//Agnes